Kastrering för att ändra ett beteende?

Hej, allihopa!

Tänkte att jag skulle dela med mig av ett sammandrag av det jag kom fram till med ett av mina examensarbeten jag gjort i etologi.

”En studie av eventuella beteendeförändringar hos kastrerade hanhundar”.

Jag har själv tre okastrerade schapendoeshanar och jag har även haft en shiba som kastrerades i ung ålder. Mina schapendoesar är självsäkra, hanar som klarar de mesta hundmöten med andra hanar utan att starta bråk. Tikar och unghundar/valpar får göra precis vad de vill utan att dom säger ifrån.

Min kastrerade shiba däremot är överlag osäker i alla möten med hundar han inte känner, detta gäller hanar, tikar valpar, - allihop. Jag upplever honom som ointresserad av andra okända hundar, och att då han ställs inför möten, har svårt att läsa och utföra ett korrekt hundspråk. Han står först stilla, och sen, kastar han sig fram och går till anfall.

Jag är väl medveten om hundarnas skillnader i personlighet och rasegenskaper men kan i alla fall inte få bort tanken att kastreringen har ytterligare spätt på min hunds osäkerhet i möten med andra hundar.

Detta gjorde att jag valde ovanstående ämne att fördjupa mig i.

Jag skickade ut enkäter till 200 slumpmässigt utvalda djurägare med kastrerade hanar som fanns i vårt patientregister på kliniken.

Svaren varierade kraftigt gällande vilka resultat man fått och hur man upplevde dessa. Vissa såg ingen förändring alls medans andra upplevde att deras hund fått kraftigt ökade rädslor. Andra var mycket nöjda och ansåg att hunden blivit lugn och nöjd.

Utefter svaren jag fick har jag sammanställt ett informationspapper som numera ges till hanhundsägare som funderar på att kastrera sin hund hos oss.

Till dig som funderar på att kastrera din hanhund

Det finns flera anledningar till att man kastrerar en hanhund:

1) av medicinska skäl

2) det finns tikar i hemmet eller grannskapet och man vill undvika parning

3) man vill ändra på ett oönskat beteende.

Gällande medicinska effekter.

Själva ingreppet är enkelt: man avlägsnar - under narkos- testiklarna, med ett litet snitt. Såret läker normalt på cirka 10 dagar och det är sällan komplikationer tillstöter. Eftersom det är testiklarna som producerar det mesta av könshormonet testosteron, innebär det att sådant beteende som styrs av sexualdriften förändras. Effekterna börjar synas successivt allt eftersom hormonerna minskar. Hunden är fertil tills de sista spermierna i sädesledaren är obrukbara. En kastrerad hund slutar ofta att urinmarkera revir och kissar därför mer för att tömma sig. Det finns däremot inga studier som påvisar minskade urinmarkeringar inomhus dock.

Det förekommer sällsynt att hunden drabbas av inkontinens. Mattare och mjukare päls är en annan bieffekt som kan uppstå. Risken för övervikt ökar då hunden intresse för mat ökar samtidigt som ämnesomsättningen går ner med cirka 20 %. Detta kan motverkas med att hunden utfodras med ett lågkalorifoder som ges i kontrollerade mängder.

Gällande beteendeförändringar.

Förändringen av intresset för tikar, revirmarkeringar och hanhundsagressivitet blir ofta mer markant, om ingreppet görs när hunden är ung, innan ett inlärt beteende uppstått. Samtidigt rekommenderar ledande personer inom beteendemedicinen att man skall låta hunden genomgå sin fysiska mognad för att inte förhindra att hunden utvecklar sin trygghet och självinsikt gällande sin sexuella identitet. Detta är en viktig komponent då man som flockdjur bygger sin självkänsla i relation till andra hundar.

Ett sexuellt betingat, inlärt beteende kan bestå även efter en kastrering av en äldre hund. Normalt upplevs hunden som "lugnare" eftersom den inte längre påverkas lika starkt av löptikar eller av andra hanar.

Beteenden som inte beror av könshormonet påverkas däremot inte! En hund som är aggressiv av andra skäl än testosteronpåverkan fortsätter att vara aggressiv även efter en kastrering. En osäker hund kan inte sällan agera aggressivt och en kastrering av en sådan hund kan medföra en ökad osäkerhet och därmed en ökad aggression.

Förmågan att naturligt kommunicera med andra hundar med dofter och feromoninformation förändras och minskar efter en kastrering. Detta kan innebära missförstånd i möten med andra hundar av båda kön och i olika åldrar. Svårigheten att kommunicera kan medföra problem för en redan ängslig, osäker / aggressiv hund.

Ofta minskar hundens intresse över lag för andra hundar, och den kastrerade hanen kan för andra uppfattas luktmässigt som en löptik. Det man kan se är att kastraten ägnar mindre tid att lukta på tikurin, och att benägenheten att uppvakta det andra könet minskar.

Dessa exempel ovan varierar förstås och det är inte alltid som dessa problem uppstår. De som väljer att kastrera sin hund för att förändra beteendet kan förstås också bli nöjda. Det jag vill ha sagt är det finns stora individuella skillnader och tyvärr inga garantier för att resultatet blir det önskade.

Ett sätt att ”testa” effekten av en testosteronsänkning är att ge en eller två injektioner av ämnet medroxyprogesteron som är ett kvinnligt dräktighetshormon. Man kan även injicera ett chip där effekten blir att själva testosteronproduktionen hålls nere i cirka 6 månader. Detta är inte lika effektivt som att avlägsna testiklarna, men det kan ge en indikation på hur hunden kan komma att förändras efter en eventuell kastration. Det ger en möjlighet att utvärdera hundens eventuella förändringar.

Om du fortfarande känner dig osäker på hur du bör göra, diskutera vidare med veterinären men också gärna även med någon som är utbildad inom hundens beteende då veterinärer sällan har kunskap om beteenden.

Det jag ville säga med den här texten är att jag vill att man noga skall tänka sig för innan man genomför ett för hunden stort ingrepp. Kastrering får inte ses som en ”quick fix”! Då kan det bli väldigt fel. Börja med att fundera igenom hur ni upplever er hund, är han osäker eller är han självsäker? Tycker man att det är svårt att avgöra, var inte rädd att ta kontakt med en kvalificerad person som arbetar med hundars beteende.

Det går inte att ångra sig efter att ett beslut att kastrera hunden har genomförts. En osäker hund som kastreras kan inte sällan bli än mer osäker då en viktig del av självkänslan och även intresset av att ingå i en grupp med andra hundar sitter i sexualiteten.

Beteendevetare inom veterinärmedicin och även inom etologin är numera överens om att kastrering inte löser några andra sk "problembeteenden" än de som är direkt orsakade av testosteron och att de även kan ha en negativ effekt då det gäller hunden naturliga beteenden då den är ett flockdjur. Man har börjat att frångå att kastrera allt fler tjänstehundar och arbetande hundar såsom, exempelvis servicehundarna och polishundarna.

Min personliga åsikt är att många problembeteenden går att lösa med kommunikation och träning på ett genomtänkt sätt, och att man skall vara försiktig med att kastrera hunden om man har en osäker hund. Jag är också lite frågande till argumentet att det är synd om en okstrerad hund för att den har sina naturliga drifter kvar, ofta känner man då att det blir "lättare" för hunden att slippa. Lättare för vem då undrar jag, för ägaren eller för hunden, handen på hjärtat.. Vi måste också fråga oss om det är etiskt försvarbart att ta bort ett organ enbart av orsaken att "det kanske blir sjukt".

Det finns tyvärr inga generella svar att ge då effekterna av kastreringen varierar kraftigt men mitt råd är att fundera igenom ert beslut noga i samråd med kunnigt folk som kan hjälpa till att råda gällande just er och er hund.

Jag hoppas att detta kan hjälpa er lite på vägen om ni funderar på en eventuell kastrering. Ju mer information man baserar sitt beslut på desto bättre beslut brukar man göra.

Ha en underbar höst, så syns vi kanske i skog eller mark!

Hälsningar Jenny och hennes hundar.